Mamma, min ängel...
Om jag kunde sätta ord på hur stark saknaden efter min mamma och bästa vän är skulle jag göra det, men det finns inga ord som kan formulera någon mening som skulle vara begriplig för någon människa!
Jag saknar henne så att jag bara vill skrika rakt ut och gråta tills ögonen blir till russin...
Jag vill bara ringa till henne och säga hur mycket jag älskar henne och jag vill bara krama henne hårt och snusa henne i nacken och nästan rysa för att hon doftar som bara min mamma kan dofta...
Min lilla fina, älskade ängelmamma, du fattas mig!!
Dumma, dumma, dumma cancer!!!
Åååh vännen ... Vännen !!!
varför ska allt vara så orättvist ? Tänker på dig hela tiden .
Saknar och älskar dig <3
Jag förstår verkligen hur du känner. Tack för dina fina ord på min blogg. Det värmer att höra från någon som har gått igenom liknande hemska sak. Det är ofattbart hur man kan sakna någon så mycket. Trycket blir för mycket verkligen. Det är som du säger att det kommer inte bli sig likt men man kan inte göra annat än att försöka gå vidare. Men inget kan ersätta den tomhet som har blivit inuti sitt hjärta. Finns här om du vill prata.
Många varma hälsningar Filippa
beklagar verkligen din sorg..så gripande skrivet.
Jag gråter med dig gumman... Jävla skit.
Men åååå. Jag vet inte ens vad jag ska skriva som svar på det här mer än att oj vad jag önskar att cancer inte fanns så att såna här tragedier kunde bannlysas.
