Den vackraste av änglar...
Idag är det precis 1 år sedan mamma flög iväg till änglarna.
Jag kan inte på något vis förstå, det är fortfarande ofattbart!
Det går inte en dag, knappt en timme utan att jag tänker på henne. Saknaden ska vi inte tala om...
Många gånger har jag varit på väg att ringa för att berätta om något som har hänt & lika många gånger har jag blivit besviken för att det inte går!
Jag kan inte riktigt bli sams med att hon är borta, det är inte okej att den där dumma cancern tog henne ifrån oss! Det är så orättvist!!
Jag skrev en dikt till hennes begravning, den brukar jag titta på när det känns tungt!
"Döden betyder inte att Du är borta
Du har bara vänt Dig till ett annat rum som vi inte kan se
Vi är fortfarande en familj
Där kärleken och allt vi hade tillsammans lever kvar
Även fast Du inte är här skall vi ändå säga ditt namn
Och tala med Dig precis som förr
Vi skall skratta tillsammans med Dig och minnas all kärlek och glädje
Vi kommer att gråta tillsammans med Dig när sorgen och saknaden blir för tung
Döden har inte ändrat något, den kan inte ta vår stora kärlek till Dig
Varför skulle vi sluta tänka på Dig bara för att vi inte längre kan se Dig
Vi är fortfarande med Dig, precis som Du är med oss
Nu kan du äntligen vara fri, fri från smärta och sjukdom
Nu kan Du flyga högt över uppländska ängar, över norrländska berg och finna ro i Legdes lugna vik
En dag ska vi alla ses igen och vandra hand i hand tillsammans på vägen mot himlens varma famn
Vi vet att Du väntar på oss lite längre bort på vägen, alldeles i närheten...."
Minnet av dig bleknar aldrig...
Jag gjorde en vacker vårkrans till mamma!
(Vita & lila rosor, nejlikor i pastell, knoppar från liljor & eucalyptus med små söta bär)
Mamma, du är den finaste av änglar!
JAG ÄLSKAR DIG
Den största kärleken...
Att bli gudmor är det bästa som någonsin har hänt mig, på allvar!
Jag blir lika lycklig & mallig varje gång jag tänker på det!
Jag säger bara...KÄRLEK!!
I den mörkaste av månader...
...Längtar jag efter solvarma bullar, en stor mugg kaffe med fluffigt skum & sällskap av älskade vänner som jag på tok för sällan träffar <3
Kramar!!
En plats att längta till...
Alla har vi platser som vi håller kära, platser man alltid vänder tillbaka till.
Min plats är i västerbotten
Här har jag tillbringat många härliga somrar tillsammans med mamma & pappa.
Det här var första sommaren för oss utan mamma, älskade lilla ängel.
Mamma är född & uppvuxen här & om det nu finns någon plats jag kan känna hennes närvaro starkt så är det just här.
Det här var hennes paradis på jorden, hennes lycka, hennes lugn. Hon längtade alltid hit.
Jag förstår varför.
Jag längtar också tillbaka
Tillbaka till min mammas norrland
-ALLTID ÄLSKAD & SAKNAD-
En riktig cat-walk...
15 år och fortfarande en riktig stjärna på catwalken!
Älskade kisse!
Härliga dagar...
Senaste veckan har bjudit på nästan overkligt bra väder!
Plötsligt vaknar folk upp från sina vinterdvalor och man börjar umgås igen...
Små söta penseér solar sig mot en varm husvägg...
Tobias strålade ikapp med solen!
Vi smaskade i oss soliga bullar!
Min svägerskas mamma hade premiär för sitt lilla gårdsbageri på långfredagen!
Sofia latade sig på en solvarm bänk!
Och likaså gjorde jag...
Det finns inget som gör mig så glad som solens varma strålar i kombo med fina människors sällskap!
Härligt och oslagbart!!!
Mamma, min ängel...
Om jag kunde sätta ord på hur stark saknaden efter min mamma och bästa vän är skulle jag göra det, men det finns inga ord som kan formulera någon mening som skulle vara begriplig för någon människa!
Jag saknar henne så att jag bara vill skrika rakt ut och gråta tills ögonen blir till russin...
Jag vill bara ringa till henne och säga hur mycket jag älskar henne och jag vill bara krama henne hårt och snusa henne i nacken och nästan rysa för att hon doftar som bara min mamma kan dofta...
Min lilla fina, älskade ängelmamma, du fattas mig!!
Dumma, dumma, dumma cancer!!!
Vårlängtan...
Som en liten pastell-karamell står den här fina buketten i mitt vardagsrum & bara gapar -VÅÅÅÅÅÅÅR!!!
Visst är det härligt att det äntligen börjar knoppa sig utanför & att solstrålarna efter en lång vintervila äntligen börjar värma en mycket frusen & vinterblek kind.
Länge leve den kommande årstiden, du är efterlängtad!
Kram!
Lilla Jag...
Hej på er!
Min matte låter hälsa att hon är åter vid tangenterna imorgon, hon har visst lite fullt upp just nu...så jag tänkte passa på att presentera mig själv istället.
Jag heter Sippan, javisst, jag är döpt efter blåsippan för att mina ögon är blåa, vackert va? Jag är en ståtlig birmakisse på snart 15 år (visst ser jag fräsch ut) Lite stel och trötta leder har jag väl, men jag är för det mesta pigg och glad. Jag kan till och med få lust att leka ibland, men det ska såklart vara när det passar mig!
Min bästa sysselsättning är nog ändå att göra....ja, ingenting!
Kan berätta för er som inte vet att ligga i nybäddade, sköljmedelsdoftande sängkläder är det bästa som finns. Matte säger att det kommer en breeze av väldoft i nosen när jag går förbi. Man har väl stil och klass!!
Jag älskar även att slappa i olika korgar, gärna lite för små, sådär så att man nästan inte får plats, ja, ni fattar, trångt, men mysigt!
Nu väntar jag mest på att våren ska komma så att jag kan få sticka ut nosen utan att frysa ihjäl, tassarna får ju frostskador!
Ja, det var lite om mig, jag kanske kommer tillbaka någon annan dag, om andan faller på!
Nu ska jag gå och äta lite nykokt lax, sen är det kvällstvättning och tävling om vem som får den bästa platsen i sängen...
God natt & mjau!
Gullunge!
Min väninnas son Wictor på dryga ett år är något av det sötaste jag vet!
Den blåögda lilla skrutten är alltid glad & härligt busig...
Han pratar ovbrutet i form av ord som vi vuxna kanske inte alltid förstår, men det låter för himla kul.
Dadada, mamm mamm ma & lalala hoppar ur munnen mest hela tiden & allt som oftast pekar han med sina små korvfingrar på saker han vill ha eller känslor han vill förmedla!
Han är helt enkelt för härlig, lilla gullungen!
il mio cuore...
Mitt hjärta bankar för den här killen!
Han är allt som jag har drömt om & han ger mig så mycket kärlek & lycka!
Min fina mattias, vad vore livet utan dig...
Kramar!
När festen spårar ur...
Igår kväll gick årets jobbfest av stapeln, och nog var det fest alltid...
Rullade hem någon gång under småtimmarna, lite lagom dimmig i ögonen...och lagom tills jag vaknade imorse hade dimman flyttat in i huvudet istället (!)
Kvällen var både galen & rolig med många skratt & tokiga påhitt...
När ett glatt gäng av sjuksköterskor & undersköterskor slår till med fest kan det inte bli annat än skoj & knasigt!
Kvällens vätskepauser serverades i medicinkoppar & uppdragna sprutor & genast satt vi alla där som barn, sörplade & skrattade tills någon av oss satte i halsen!
Ja det var min kväll, nu är det dags att ladda om & åka på 30-årsfest hos min fina Anna!
Kramar!
