Vitaste Vitt

Idag är det precis 1 år sedan mamma flög iväg till änglarna.

Jag kan inte på något vis förstå, det är fortfarande ofattbart!

Det går inte en dag, knappt en timme utan att jag tänker på henne. Saknaden ska vi inte tala om...

Många gånger har jag varit på väg att ringa för att berätta om något som har hänt & lika många gånger har jag blivit besviken för att det inte går!

Jag kan inte riktigt bli sams med att hon är borta, det är inte okej att den där dumma cancern tog henne ifrån oss! Det är så orättvist!!

Jag skrev en dikt till hennes begravning, den brukar jag titta på när det känns tungt!



"Döden betyder inte att Du är borta

Du har bara vänt Dig till ett annat rum som vi inte kan se

Vi är fortfarande en familj

Där kärleken och allt vi hade tillsammans lever kvar

Även fast Du inte är här skall vi ändå säga ditt namn

Och tala med Dig precis som förr

Vi skall skratta tillsammans med Dig och minnas all kärlek och glädje

Vi kommer att gråta tillsammans med Dig när sorgen och saknaden blir för tung

Döden har inte ändrat något, den kan inte ta vår stora kärlek till Dig

Varför skulle vi sluta tänka på Dig bara för att vi inte längre kan se Dig

Vi är fortfarande med Dig, precis som Du är med oss

Nu kan du äntligen vara fri, fri från smärta och sjukdom

Nu kan Du flyga högt över uppländska ängar, över norrländska berg och finna ro i Legdes lugna vik

En dag ska vi alla ses igen och vandra hand i hand tillsammans på vägen mot himlens varma famn

Vi vet att Du väntar på oss lite längre bort på vägen, alldeles i närheten...."



Minnet av dig bleknar aldrig...



Jag gjorde en vacker vårkrans till mamma!

(Vita & lila rosor, nejlikor i pastell, knoppar från liljor & eucalyptus med små söta bär)

Mamma, du är den finaste av änglar!

 JAG ÄLSKAR DIG